Oravala gårds historia
År 1365 stiger en sliten men bestämd man in i Åbo slott. Han heter Orava Matti och har vandrat i månader flera hundratals kilometer för att träffa kungen. Han har fått nog av strid och markfejder, nu ska nyttjanderätten till markerna långt bort i ödemarken vid älvens rand tillfalla honom…
Kungens skyddsbrev 1365
Enligt en gammal sägen bosatte sig Valkealas första invånare Orava Matti på Oravala gårds domäner på 1300-talet. Trakterna var en mötesplats för ödemarksvandrare från öst och väst och bråk uppstod kring nyttjanderätten av markerna. År 1365 beger sig Orava Matti till Åbo slott för att klara upp bråken och få lagfart på marken. I Åbo slott träffar han Sveriges kung Albrekt av Mecklenburg, som utfärdar ett skyddsbrev som ger Orava Matti rätt till den eftertraktade marken. På gårdstunet finns Orava Mattis sten, som enligt sägen var väggen i Orava Mattis smedja. Men tänk att ta sig hela vägen till från Oravala till Åbo på 1360-talet, hur var det möjligt?
Oravala gård grundas 1671
På 1640-talet donerar drottning Kristina hela Valkeala socken till friherren och statsrådet Erik Gyllenstierna af Ulaborg, en mycket mäktig och uppskattad ämbetsman vid hovet. Hans två söner grundar varsitt säteri i socknen och Oravala säteri står färdigt år 1671 till generalguvernör Karl Gyllenstierna. Platsen var noga utvald till den välborna herr Gyllenstiernas belåtenhet. Säteriet, med alla behövliga rum, byggs på marken från sex gårdar, hade en storlek på 1,5 mantal, och odlas av gårdens egna drängar.
Men hinner Karl Gyllenstierna till Oravala för att beskåda sitt säteri långt bort i öst nära den ryska gränsen? Föga troligt, han tillbringar nog sin tid på Steninge slott vid Mälarens strand och i hovets tjänst där han gör karriär och utnämns till kammarherre för änkedrottning Hedvig Eleonora blott 19-år gammal.
Karelska kavalleriregementet 1681
Vid reduktionen 1681 är det kris i kronans kassa och säteriet dras tillbaka till kronan och blir boställe för överstelöjtnanten vid Karelska kavalleriregementet. Befälet växlar snabbt och är kortvarigt, men spännande krigsherrar som utmärker sig i krig och slagfält döljer sig dock bakom befälet vid kavalleriet. Gothard Wilhelm Marcks von Würtenberg vistades på Oravala, han deltog i fälttåget mot Norge 1718 där han även var sändebud för kung Karl XII och år 1720 sändes han till Moskva för underrätta ryska hovet om kröningen av Sveriges konung Fredrik.
Vid riksgränsen 1743
Då ryska kejsarinnan Elisabeth I och svenska kungen Fredrik skriver på fredsavtalet år 1743, kommer Oravala att bli en del av det ryska riket och gränsen mellan Sverige och Ryssland dras i Kymmene älv. Kronans gamla boställen tilldelades de högsta ämbetsmännen i ”det gamla Finland” och Oravala gård tillfaller Arvid Zimmermann, lagman över Viborgs och Kymmenegårds län. Gården friköps redan 1753, men den nya ägaren, vetenskapsmannen Georg Richmann vid St Petersburgs vetenskapsakademi, hinner aldrig besöka gården. Han omkommer i ett misslyckat experiment med att framkalla blixtar. En häpnadsväckande nyhet som spreds världen över!
Ekparken grundas på 1790-talet
Släkten Bruun kom att äga Oravala gård från år 1771 till 1830. Bruun hade ett handelsimperium som omfattade sågverksamhet, tjära och sprit. Deras handelsflotta förde affärsverksamheten långt ut i Europa. Till Oravala gård hörde stora jordegendomar och forsar. Jord- och skogsbruket sköttes av inspektorer, arrendatorer och med arbetskraft från de 14 torp som hörde till gården. Oravala gård var familjens representations- och sommarvilla och det är under denna tid som den stora ekparken anläggs. Kanske är det just i den nyanlagda trädgården som bröllopsgästerna flanerar och roar sig då societetsbröllop firas på gården i början av 1800-talet? Och där ett spektakulärt frieri äger rum år 1800?
Familjen Hornborgs släktgård sedan 1868
Släkten Hornborg kom till Valkeala då Johan Kristian Hornborg tillträdde tjänsten som kyrkoherde i Valkeala församling år 1808, en utnämning direkt från kejsar Alexander I, vilket var synnerligen besynnerligt. Kyrkoherden köpte Juko hemman, som senare kom att bli Kouvola gård, där släkten Hornborg var verksam länge. Kyrkoherdens dotter Augusta Hornborg hade gift sig med Wilhelm Stenij, ägare av Oravala gård. Men kyrkoherdens svärson spelade hasard och hade trassliga affärer och år 1868 sattes gården i konkurs. Augustas bröder Johan Kristian Hornborg dy och Nikolai Konstantin Hornborg griper in och köper gården. Nikolai tar över Oravala gård 1876, några år innan hade han ingått äktenskap med den 20 år yngre, kejserliga gudbarnet och officersdottern, Alexandrine Roediger.
I lantdagen, senaten och kommunen
Johan Kristian Hornborg dy var borgmästare i Fredrikshamn och senare häradshövding i Kexholms södra och Stranda domsaga. Han var medlem i Januariutskottet år 1862 som förberedde 1863 års lantdag. Nikolai var hovrättsråd och hade verkat som domare vid Viborgs hovrätt. Han utnämndes till senator i justitiedepartementet vid senaten i Helsingfors och tjänstgjorde där i 12 års tid. År 1896 säljer Nikolaj Hornborg gårdens kvarn till Rudolf Elving. Kvarnen låg på en mycket eftertraktad plats vid Voikka fors i Kymmene älv. Ett träsliperi började ta form på kvarnens plats och Voikka pappersbruk hade fått sin början.
Nikolaj och Alexandrine Hornborgs son Johan Edvard Hornborg tar över driften av Oravala gård 1901, strax innan Nikolaj går bort. Edvard hade utbildat sig till agronom vid Ultuna lantbruksuniversitet i Sverige. Han kom att bli den första ägaren av gården som var utbildad och personligen engagerad i driften och utvecklandet av jord- och skogsbruket. Ekonomierådet Edvard Hornborg engagerar sig även i lokala samhällsfrågor och han grundar bl.a. den lokala sparbanken och lokalavdelningen för lantbruksproducenterna.
Gården brinner 1918
Under Finlands första bräckliga år som självständigt land utbryter inbördeskriget och närheten till pappersbruksorterna och den blodiga kamp som pågår får fatala följder även för gården. Oravala gård belägras av de röda, godsägaren Edvard Hornborg fängslas, men friges efter några veckor. Kort efter det beskjuts gården och sätts i brand, gårdens folk flyr för sina liv. Sju byggnader brinner ner den natten i början av maj 1918. Kvar stod den gamla flygelbyggnaden, ladugården och byggnader mot norr. Ingen människa omkom, men förödelsen var obeskrivlig. Efter torparlagen frigörs ca 500 ha från gården och efter krigsslutet 1945 delas gårdens marker mellan Edvards tre barn. Idag drivs Oravala gård av Edvards sonsons son.